IZABELLA
Färg: Gul
Element: Luft
Planet: Merkurius
Lyckosten: Amtetist
Ursprung: Spansk form av Elisabeth. Betyder "Gud är fullkomlig"
Karaktär: En eldigt syndig kvinna, med oerhörd sensuell utstrålning. Hon sveper fram som en stormvind genom livet och hennes temperament kan få jorden att rämna. Män är chanslösa mot henne..
Jag och mamma hittade ett gammalt namn-kort när vi höll på att rensa gamla skåp inför flytten
Jävla dreamhack
Min förebild
Sommaren är på väg
Idag
Plus att min mobil har gått sönder så jag måste köpa en ny och jag måste ersätta alla skadorna som jag har åsakat på bilen.
För pengar jag inte har. Gud vad bra allting är
DOOL
Vänskap&Kärlek
Jag känner mig nöjd med mina vänner. Jag tror att jag äntligen har kommit fram till vilka som är äkta och kommer finnas där. Jag sörjde när jag förlorade några av de som var mina nämsta, för ajg trodde att de var bra för mig. Men nu vet jag att det var bra att släppa dem. JAg mår bättre utan dem och jag kommer aldrig mera sakna dem.
Älsk
"Det känns som att du är den jag kommer leva med resten av mitt liv. Du är den jag vill gifta mig med."
Aaaw. Hoppas det förblir så också
Helgen som var
På kvällen var jag hemma hos min älskade
Morgonen efter vaknade jag klockan sju och var fortfarande full. SAtt vid datan en liten stund sen gick jag och la mig igen. När jag vaknade andra gången hade jag blivit nykter -och därmed bakis. Fick springa in på toaletten och hann precis hänga mig över handfatet innan jag spydde. USCH. Åkte till jobbet och hade en ganska bra dag.
På kvällen åkte jag och joinade
På söndagen sov jag hela dagen. Mådde inte så bra.
Jag är verlkigen så glad att jag fick vara med och träffa de människor jag träffade i helgen och jag är glad att jag och tjejerna hade vinkväll i fredags. Det var super! :D
Trött
Oväntat
Romatik
En av mina vänner spelade en jättebra låt för mig (Luther Vandross - I'd rather , ladda ner eller kolla youtube genast!). Hennes ex hade en gång i tiden sjungit den för henne och texten verkligen stämmer in på det som hade hänt dem. Den är jättesorglig, men samtidigt romantisk.
Så häromdagen lyssnade jag och SAron på den.
Jag: -Erkänn den är romantisk! Den är så bra.
Han: -mmm.
-Tex när han sjunger Id rather have bad times with you then good times with someone else. Det är så romantiskt.
-Neeee.
Weirdooooo
Rösten
Söndag
Helgen
Den var verkligen inte bra alltså. JAg jobbade på lördagen till klockan sex sedan fikade jag med Diya och Saron. Sedan var det planerat att jag, Ew och SAral skulle träffas och förfesta och sedan skulle jag gå ut med Saron. Detta var något jag hade sett fram mot i över en vecka. Först bangar Saron utgången och jag tänker okej, jag vill inte att han ska följa med för att han är tvingad ändå. Och dessutom ska jag ju träffa tjejerna, så det gör inget.
Men då bangade de också. Så jag ringde mamma fö att fråga om jag fick sova hos henne, för jag kände verkligen att jag inte ville vara själv. Hon svarade inte. (Hon ringde upp senare på kvällen, men jag orkade itne svara).
Stackars Linda ringde mig och jag totalt bröt ihop i telefonen och grät och grät. Det hade hon inte förväntat sig, haha.
På söndagen jobbade jag, sedan träffade jag Saron vi åkte till ett vattenpipscafe och satt där ett par timmar. När vi skulle hem blev jag ledsen igen, för jag ville verkligen inte hem till ensamheten.
Jag förstår inte hur folk kan bo själva.. Det är hemskt. Vardagarna är sköna tycker jag, men jag klarar inte helgerna. Tanken på att SAron är med sin familj och kollar på robinson eller något, mamma är med sin familj och är familjig, hon också. Jag sitter hemma och känner mig som den ensamaste i världen. Jag vill inte gå ut varje helg. Jag tycker mer om att sitta och mysa med mina närmaste. Jag går gärna ut ibland, visst. Men jag är inte en partymänniska.
Jag har inte sagt något till SAron (förrän i söndags när han märkte att jag var ledsen) för jag vet att han aldrig kommer förstå. Han vill inte förstå. Han är nöjd med sin situation och visst kan jag också tycka att det är skönt att vi inte bor ihop ibland. Men för det mesta vill jag bara ha honom i mitt hus. Att vakna bredvid den man älskar är underbart. Att göra vardagssaker som att städa, laga mat, diska, kolla på tv är gravt underskattat!
Folk vet inte hur bra de har det! De tror de vet, men det gör de inte. Var i mina skor en vecka säger jag bara.
Tvångstankar
Det är inte lätt att kämpa mot sig själv. Sin hjärna. Sina tankar. För att för en själv så är ju det man tänker sanning och det är det som är så farligt, för det jag jag tänker är inte sanning.
T.e.x häromdagen satt jag och kollade på hans mobilfoton. Då fanns det några bilder på honom där han låg och sov. Direkt blev det storm i min hjärna och jag blev helt hysterisk. VEM HAR TAGIT DEM??!!, tänkte jag. Det är någon tjej han har sovit över hos! Fy fan, jävla svin, han är död. I ungefär en halvtimme gick jag och funderade på hur jag skulle ställa honom mot väggen och göra slut. Tills jag insåg att det var jag själv som har tagit bilderna. Detta är ett exempel på att jag bara drar slutsatser utan att tänka efter, det är inte första gången jag flippar över något jag själv har gjort men trott att det var någon annan tjej.
I och för sig får jag inte riktigt så starka grejer i mitt huvud längre. Men när vi har haft det bra länge så hittar jag sånt överallt. Jag tror inte att jag kan ha ett lyckligt liv. Allt jag strävar efter är ett "normalt liv" och för mig så är det gifta sig, skaffa barn och leva lyckliga i alla sina dagar. Andra strävar efter bra karriär, mycket pengar, att ha sett världen,m.m.. Jag vill gifta mig. Hur ska jag kunna ha ett bra förhållande med en man, när jag hittar på osanning?
Det är verkligen tvångstankar, har jag kommit fram til denna veckan. Jag kan inte kontrollera det men samitdigt får jag en falsk känsla av kontroll när saker är dåligt. När det är bra känner jag mig ovan och out of place. Nästan som att jag faller från ett stup. Det går bra så länge jag faller men jag vet ju att jag kommer träffa marken så småningom och hellre att jag smackar mot marken när jag själv har bestämt det (hittat på ett problem) än att det händer när jag är oförberedd.
<Samtidigt mår jag inte bättre av att gå och förvänta mig att allt kommer gå åt helvette.>
Det är något jag måste tänka på varjer dag. Jag känner att det har börjat hända saker, det går åt rätt håll. Äntligen. Det är lite tack vare
IPRED
Måndagar
De senaste två måndagarna har varit absolutely WONDERFUL! Hihihi.
Förra måndagen var jag sjuk, så jag låg hemma och kollade på tv/sov hela dagen. Jätteskönt. Vid femtiden ringde mitt Hjärta till hemtelefonen, han berättade att han hade varit och knackat på vid ett (då låg jag och sov, missade tyvärr våra bästa år) men ingen hade så klart öppnat. Vi bestämde iallafall att vi skulle träffas i stan klockan sex. När vi träffads föreslog jag att vi skulle ta en promenad för det var så fint väder, men han ville att vi skulle gå in i Nordstan.
-Vi ska shoppa. -Aha, ska du köpa de där byxorna vi kollade på igår? -Aah och något till digockså. -VA?! Vad för något? -Vad du vill..
Jag höll på att dö. Det var så synd att vi bara han shoppa i en timme innan affärerna stängde. Jag fick:
<ett par Le coq sportif tygskor>
<ett par Jesus/Gladiatorskor>
<Bh & trosor>
<en tröja>
Något sådant har aldrig hänt mig. Helt galet. Jag känner att jag är på rätt väg till att bli Lyxhustru (som har varit mitt livslånga mål). Fast han säger att han itne skulle ha råd att ha mig som Lyxhustru. Hahaha.
Nu till den senaste måndagen, i förrgår; jag var ledig så jag åkte hem till honom på morgonen och kom dit innan han hade vaknat. Vi var med varandra hela dagen. På sena eftermiddagen bestämde vi oss för att åka in till stan för att luffa lite och sedan äta på Rumpanbar.
När vi var på väg till spårvagnen stannade jag vid bankomaten för att kolla mitt saldo. Sedan när vi fortsatte gå mot hållplatsen höll han upp sin ena hand knuten. Gissa vad jag har här i, sa han. Jag gissade på ett löv, hårstrå och liknande. Det var fel men han ville att jag skulle fortsätta gissa. Så jag gissade och gissade, fastän jag inte hade någon aning eller lust. När vi satte oss på språvagnen frågade han om jag ville veta. Jag undrade självklart vad det var som var så speciellt att han ville att jag skulle fortsätta gissa hela tiden. Så han sa till mig att ge honom min arm och blunda. Okej. Han nöp mig, så jag tittade och sa vad fan gör du? -Du skulle ju inte tiitta! -Okej, jag ska blunda tills du säger att jag får titta igen. Han fortsatte nypa mig. Jättemycket. Sedan sa han okej titta nu.Jag tittade och han hade satt ett guldarmband på min arm!!!!!! När vi sedan kom in till stan gick vi och kollade lite kläder och då betalde han klänningar som jag ville ha. Oh my god. För bra för att vara sann.