Vänskap&Kärlek
Jag känner mig nöjd med mina vänner. Jag tror att jag äntligen har kommit fram till vilka som är äkta och kommer finnas där. Jag sörjde när jag förlorade några av de som var mina nämsta, för ajg trodde att de var bra för mig. Men nu vet jag att det var bra att släppa dem. JAg mår bättre utan dem och jag kommer aldrig mera sakna dem.
Vänner
Jag sitter framför datorn, bakis och seeeg. Mamma lagar mat och Albin gör sin läxa. Det är väl ungefär en timme sedan Diya åkte härifårn.
Jag vaknade typ kvart över elva, satte på mobilen och gick på toa. När jag kommer tillbaka till mitt rum plockar jag upp mobilen för att kolla om jag har fått några sms. Det hade jag inte men precis när jag tar upp den så ringer Diya. Hon har precis lämnnhat sin pojkvän på flygplatsen.
Han ska jobba på ett kryssningsfartyg i sex månader. Usch! Jag skulle aldrig klara en sådan sak.
Iallafall, jag slänger på mig en jacka och åker in till stan för att hämta henne. Vi åker till Mölndals centrum och köper massa onödig, men god, skit. Tar bussen hem till mig och kollad epå SATC hela dagen. Mysigt.
Jag tycker så synd om den tjejen. Hon vet att hon kan höra av sig när som helst och komma (eller så kommer jag). Hon behöver be mig ens. Jag tycker man ska ställa upp.
Saknad
SEX ÅR!!
Grejen är att jag vet att hon har förändrats, men det har jag också och jag tror vi skulle ha det bättre nu. Ja ghar verkligen tänkt och jag vet att jag tog henne för givet och att jag var en dålig kompis i vintras. Den uppmärksamheten jag borde gett henne la jag på
Blev tvungen att radera alla nummer till henne. Tydligern får jag massa ideer när jag är under the influence av tequila. Ideer som inte känns lika bra i nyktert tillstånd. Som sagt hon är min gamla pojkvän typ..; jag saknar ju dig jööööö. Pinsamt. Jag ska inte springa efter någon som itne vill ha mig. Det är bara så svårt. Jag grät när vi pratade sist... Känner att jag går omkring meed en stor klump i halsen men jag kan inte få bort den. Vet itne om jag skulle bryta ihop totalt om jag träffade henne. Eller om jag skulle vara kall.
Fan jag känner mig sviken över att hon är med
Det spelar ingen roll ändå. Jag vill bara att det ska bli som vanligt igen. Men nu skulle jag se henne och kompromissa mer.
Sarals 20 årsfest
SaraL 20 år! Wie
Linda
Jag har alltid varit beroende av att ha vänner, men på sista tiden har jag inte orkat umgås med någon. Kankse om jag tar små steg, man behöver inte träffas i fem timmar liksom... Kanske börja med en times fika eller promenad och sedan när jag könner att jag orkar umgås mer kan jag satsa mer på det. Usch jag ångrar verkligen att jag inte har varit bätttre med
Man kanske borde försöka få ihop ett gäng och ha picnic i Slottskogen, men det är nog många som kommer banga.. Bangare! Fast bättre två personer på picnic än inga alls.
Jaja.. Får se hur det blir. Hoppas
Julia
Något jag la märke till är att alla tjejerna som är uppväxta i Lindome-skogen råbleker sitt hår. Och när jag stod på Lindome station såg jag också massa råblekta tjejer. Det är nog Lindome-idealet har ajg kommit fram till.
La mia principessa
Suck
Saral...
...ringde mig förut. Det var en överraskning.
festis
Mysterium
För om han hade sett det själv, borde han inte ha sagt att det var han som såg det? Inte att någon hade sagt det..
Hmmm. Aja, whatever
Power
Man har makt med bloggarna.. Omg.
Då vet jag
Jag sa aldrig att jag ville säga upp kontakten, att jag itne ville vara vän längre. Jag skulle aldrig säga upp den för så lite, när den var så stor. Det var du som började prata om det. Du sa att jag ville det fast jag aldrig var i närheten av det. Man ska kunna säga vad man tycker och känner. Man ska kunna bråka utan att bli hotad med uppsagd vänskap.
Du säger att du blir sårad för att jag tar så lätt på våran vänskap. När har jag någonsin tagit lätt på den? Aldrig. Jag sa upp kontakten med
JAg tänkte vi skulle träffas och tala ut. Vi har ju pratat förbi varandra och det finns, jag vet inte hur många, missförstånd. Men det är tydligt att du inte vill. Så okej. Då vet jag hur mycket våran vänskap betydde för dig
Slutkläm 2008-jan-18 @ 00:45
Min sida 2008-jan-18 @ 00:37
Jag har aldrig varit så förbannad på någon som har varit så nära mig i hela mitt liv. Du är inte längre än del av det. Jag ger upp, fan bete dig hur du vill. Se hur länge du kan behålla dina kompisar med den stilen du kör.
Allt handlar visst om dig? Eller? Det är i alla fall så du beter dig. Jag orkade inte böja mig för dig mer. Från början trodde jag bara det skulle vara ett vanligt bråk, att allt skulle bli som vanligt efter ett tag. Men när jag får höra att du kontaktar min kompis för att snacka om mig. Så gör man inte! Att ens dra in någon i något som den inte har att göra med... Men, men... Som sagt du måste ju få allt att vara om dig. Fine be that way.
Jag är en egen person, jag är inte din lilla docka! Du ska inte snacka om att jag är "värre än du var när du hade pojkvän"! För om du kunde se utanför din tunnelsyn hade du förstått att jag inte ens är i närheten.
Fakta:
- Du ringde inte
- Du smsade inte
- Du träffade mig inte
- Du pratade inte med mig, berättade inte saker för mig
- Du FUCKING klickade mig när jag ringde dig!
- Jag ringde
- Jag smsade flera gånger per dag
- Jag träffade dig minst en gång i veckan
- Jag pratade med dig, berättade det mesta som jag tyckte jag kunde anförtro mig till dig med
- När jag visste att jag skulle träffa honom, ringde jag dig innan (ibland pratade jag t.o.m. med dig under tiden jag var med honom) dessutom träffade jag dig vissa gånger innan
- Du fanns alltid i mitt huvud och jag tänkte hela tiden på vad jag skulle göra för att ge dig tillräckligt med uppmärksamhet
Sedan är det såhär lilla naiva, tro-allting-handlar-om-mig flicka när man älskar någon handlar allt om den, speciellt när man är nykär.
Innan var vi nära, ja. Efter jag började träffa honom var vi fortfarande det. Men du kan inte vara nummer ett för mig. Så är det bara, jag är inte dum och korkad, jag vet mycket väl vad jag håller på med och vad som händer i mitt huvud. Jag har aldrig förnekat det. Pojkvännen kommer alltid först, det är så det ska vara.
Han kommer först (på delad förstaplats med mamma) sen kommer alla andra. Ditt behov av att vara nummer ett och få all uppmärksamhet som går att få kommer väl av att du är ett bortskämt ensambarn. Jag har hela tiden vetat hur du är och jag har accepterat det. Men du gick för långt. Alla har en gräns du gick två mil över min, jag hade aldrig accepterat det från någon annan.
Jag har ändrats, ja det har jag verkligen. Det kallas mogna, utvecklas och är något som händer när man blir äldre och får nya erfarenheter.
Jag bestämmer om och vad jag vill säga om min pojkväns och mitt förhållande, du kan inte bestämma det. Att säga att du drar dig undan för jag inte vill prata om honom är bullshit! Har vi inget mer att prata om än mitt förhållande så är det lika bra att vi inte har kontakt överhuvudtaget, för då hade vi tydligen inget gemensamt.
Allt började för du kommer och säger att jag inte kommer prata med honom om att jag tycker det är jobbigt att ni skulle träffas. Som om du vet vad jag skulle säga till honom, vad vi pratar om! Du vet inte något om hur vi är och vad vi pratar om, faktum är att jag visst har pratat med honom och jag trodde till och med, i min enfald, att vi tre (m.fl.) skulle fira nyår tillsammans.
"Buhu, jag känner mig utanför när jag inte får vara med dig och din pojkvän", what in the world are you talking about?! Du bestämmer inte att du ska få träffa honom, JAG och endast jag bestämmer det.
Ändå tyckte jag det var onödigt att bråka, varför ska man bli ovänner över något som vi har olika åsikt om och ingen av oss kommer att ändra sig? Men du fortsatte att pusha och pusha, för självklart är det inte bra förrän du har fått din vilja igenom och allt är på ditt sätt.
Du säger att du ska komma på min tjejkväll, hör inte av dig, dyker inte upp, alla undrar var du är -Jag vet inte jag trodde hon skulle komma..
Alltså snälla nån..
Alltså jag kan inte fatta att detta har hänt. Att det skulle ta slut med sån här brak, men faktum är att jag inte ens saknade dig under denna månaden vi inte hade kontakt. Visst har jag tänkt på dig, jag undrade vad du gjorde på nyår, hur var din jul, men jag har inte saknat dig. Jag kände att jag är redo att släppa dig. Vi har växt ifrån varandra. Eller rättare sagt jag växte ifrån dig.
Måndag, Tisdag 2007-nov-28 @ 12:29
På morgonen åt jag tårta och öppnade presenter, sen gick jag till fässberg och fixade lite krångel. Efter det åkte jag och mamma till centralen och hämtade Ab. Vi åkte hem åt kinamat och chillade.
Jag och Ab är historia, det kommer aldrig bli som innan, men jag antar att det är bra... Det blev för mycket för oss ett tag.
Idag är det onsdag.
Igår trtäffade jag S. När jag kom hem var mamma jättesur, men vägrade säga vad det handlade om. Efter lite tjat kom det fram att hon och Ab har haft sitt prat som de skulle ha och han har sagt massa skit om mig.
Han har sagt att jag bara åkte dit för att vara med S, att jag inte var med honom (Ab) någonting utan rådissade honom.
Mamma trodde på hans version och tyckte att der var jättedålig stil att låta någon betala för min resa när jag inte tänkte umgås med honom. Hon sa att hon inte kan lita på mig och allt hon säger kommer fram till S. Det är skitsnack! Ab har tydligen sagt att han inte kan prata om S med varken mig eller mamma bara för att det kommer fram till honom då och det är inte sant, jag har aldrig berättat för S om något Ab har sagt om honom. Det sårar mig så mycket att de kan tro att jag är en sådan person!
När Ab bjöd med mig på resan var jag ledsen över S och hur det hade blivit mellan oss, jag försökte komma över honom. Om jag hade vetat att han skulle åka med på resan och dessutom bo hos Ab hade jag FAN aldrig sagt ja till att följa med! Det fick jag reda på när vi redan hade bestämt att jag skulle med och hade börjat förbereda.
Jag undrar hur Ab tänkter när han bjusder med mig på en resa för att jag ska bli glad igen och komma över S, när S ska med på samma resa! HUR TÄNKER MAN DÅ?!
Och ja det stämmer att jag inte var så mycket med Ab men det hade inget med S att göra. För det första var jag med Ab helt själv i tre dagar, sen var jag med S en dag sen dagen efter var jag med Ab igen. Den kvällen började Ab och jag bråka och efter det kunde jag inte se på honom utan att bli förbannad. Det var därför jag inte ville umgås med honom.
Jag vet att Ab tror att jag var med S hela tiden för att jag är kär i honom, men det var inte därför. Bara för jag är kär i S betyder det inte att jag inte kan umgås med Ab. Jag umgicks inte med Ab för han gjorde mig förbannad!
Och det kändes inte bra för mig att jag inte umgicks med Ab. Jag hade dåligt samvete, men de gånger jag täknte vara med honom hittade han på något annat.
Fan jag blir så trött på allt detta.
Men nu är det så här: Jag vill inte vara kompis med Ab. Han vill inte vara kompis med mig. Bra varför ska vi vara kompisar när vi inte kommer överrens och desutom uppfattar situationer helt olika?
Fortsättning följer.....
2007-nov-09 @ 23:14
Träffade några av mina SP-tjejor
(L)