Familjebråk 2007-nov-02 @ 00:01
Var hemma hos honom en stund idag...
Gick och hälsade på mamman och systern det första jag gjorde så mamman inte skule kunna skälla på mig idag igen.
Vi satt i datorrummet, han gick för att hämta sin uppsats som han har gjort och så skulle jag skriva rent den på datorn. När han går förbi vardagsrummet på vägen till köket säger hans mamma något, han svarar jätteargt tillbaka. Han går in i köket, på vägen tillbaka säger hon något igen och de börjar bråka. När de har bråkat i kanske tio minuter kommer hans syster in till mig. Hon pratar och låtsas som ingenting, vi pratar om att hon ska kolla på Ne-YO på onsdag med sina vänner och jag säger att det ska jag också. Sen går hon och de bråkar fortfarande. Jag är orolig. Det känns som de bråkar om mig. Men jag vet inte jag kanske inbillade mig, jag förstår ju nästan inget av det som de säger (skriker btw). Jag hör salam (hälsa, kanske att jag är oartig och inte hälsar ordentligt) flera gånger.
Efter de har bråkat i kanske en halvtimme sammanlagt, säger han bakka (enough, det räcker) och kommer in till mig. Vi skriver rent uppsatsen på datorn. Sen bestämdes det att vi skulle in till stan, lämna en lånad cd-skiva till biblioteket och kolla upp vad det kostar att gymma.
Vi tar på oss ytterkläderna. Då säger hans mamma något, han höjer rösten tillbaka... och så är de igång igen. Salam (hälsa), balige (snuskgubbe, pervo), anchi rasist (hörde inte säkert men tyckte det lät som han sa så, "du är rasist") och massa annat. Han försökte stoppa några gånger, sa nu räcker det och började dra sig mot dörren men hon fortsätter bråka med honom.
Shit. Det var helt sjukt. Jag tycker verkligen inte om den kvinnan. Och hon tycker int om mig. Om det inte vore för S skulle jag fan inte bry mig, hon kan tycka vad hon vill om mig, jag tycker vad jag vill om henne. Jag är bara rädd att han ska bli negativt påverkad av henne.
Nu kankse jag missuppfattade hela bråket, de kan ha bråkat om vad som helst faktiskt. Men det kändes verkligen som det handlade om mig.
Innan jag åkte hem hämtade vi hans UNDERBARA pappa från jobbet. Alltså den mannen.., så schysst, så uuuunderbar, underbarunderbar. Han satt bakom mig i bilen och vi pratade, han ruffsade om mitt ¨hår :) Så gulligt.haha.
När vi sa hej då så skulle han sätta sig i framsätet så vi möttes på utsidan av bilen. Han sträcker fram handen, jag gör detsamma. Vi skakar hand ,sen drar han mig till sig och ger mig en kram. Så sött. Jag gillar honom verkligen.
Fast hans son ännu mer. Honom älskar jag
Gick och hälsade på mamman och systern det första jag gjorde så mamman inte skule kunna skälla på mig idag igen.
Vi satt i datorrummet, han gick för att hämta sin uppsats som han har gjort och så skulle jag skriva rent den på datorn. När han går förbi vardagsrummet på vägen till köket säger hans mamma något, han svarar jätteargt tillbaka. Han går in i köket, på vägen tillbaka säger hon något igen och de börjar bråka. När de har bråkat i kanske tio minuter kommer hans syster in till mig. Hon pratar och låtsas som ingenting, vi pratar om att hon ska kolla på Ne-YO på onsdag med sina vänner och jag säger att det ska jag också. Sen går hon och de bråkar fortfarande. Jag är orolig. Det känns som de bråkar om mig. Men jag vet inte jag kanske inbillade mig, jag förstår ju nästan inget av det som de säger (skriker btw). Jag hör salam (hälsa, kanske att jag är oartig och inte hälsar ordentligt) flera gånger.
Efter de har bråkat i kanske en halvtimme sammanlagt, säger han bakka (enough, det räcker) och kommer in till mig. Vi skriver rent uppsatsen på datorn. Sen bestämdes det att vi skulle in till stan, lämna en lånad cd-skiva till biblioteket och kolla upp vad det kostar att gymma.
Vi tar på oss ytterkläderna. Då säger hans mamma något, han höjer rösten tillbaka... och så är de igång igen. Salam (hälsa), balige (snuskgubbe, pervo), anchi rasist (hörde inte säkert men tyckte det lät som han sa så, "du är rasist") och massa annat. Han försökte stoppa några gånger, sa nu räcker det och började dra sig mot dörren men hon fortsätter bråka med honom.
Shit. Det var helt sjukt. Jag tycker verkligen inte om den kvinnan. Och hon tycker int om mig. Om det inte vore för S skulle jag fan inte bry mig, hon kan tycka vad hon vill om mig, jag tycker vad jag vill om henne. Jag är bara rädd att han ska bli negativt påverkad av henne.
Nu kankse jag missuppfattade hela bråket, de kan ha bråkat om vad som helst faktiskt. Men det kändes verkligen som det handlade om mig.
Innan jag åkte hem hämtade vi hans UNDERBARA pappa från jobbet. Alltså den mannen.., så schysst, så uuuunderbar, underbarunderbar. Han satt bakom mig i bilen och vi pratade, han ruffsade om mitt ¨hår :) Så gulligt.haha.
När vi sa hej då så skulle han sätta sig i framsätet så vi möttes på utsidan av bilen. Han sträcker fram handen, jag gör detsamma. Vi skakar hand ,sen drar han mig till sig och ger mig en kram. Så sött. Jag gillar honom verkligen.
Fast hans son ännu mer. Honom älskar jag
Kommentarer
Trackback