Belalela

Så i måndags kom Ab hem och jag fyllde år.
På morgonen åt jag tårta och öppnade presenter, sen gick jag till fässberg och fixade lite krångel. Efter det åkte jag och mamma till centralen och hämtade Ab. Vi åkte hem åt kinamat och chillade.
Jag och Ab är historia, det kommer aldrig bli som innan, men jag antar att det är bra... Det blev för mycket för oss ett tag.
Idag är det onsdag.
Igår trtäffade jag S. När jag kom hem var mamma jättesur, men vägrade säga vad det handlade om. Efter lite tjat kom det fram att hon och Ab har haft sitt prat som de skulle ha och han har sagt massa skit om mig.
Han har sagt att jag bara åkte dit för att vara med S, att jag inte var med honom (Ab) någonting utan rådissade honom.
Mamma trodde på hans version och tyckte att der var jättedålig stil att låta någon betala för min resa när jag inte tänkte umgås med honom. Hon sa att hon inte kan lita på mig och allt hon säger kommer fram till S. Det är skitsnack! Ab har tydligen sagt att han inte kan prata om S med varken mig eller mamma bara för att det kommer fram till honom då och det är inte sant, jag har aldrig berättat för S om något Ab har sagt om honom. Det sårar mig så mycket att de kan tro att jag är en sådan person!
När Ab bjöd med mig på resan var jag ledsen över S och hur det hade blivit mellan oss, jag försökte komma över honom. Om jag hade vetat att han skulle åka med på resan och dessutom bo hos Ab hade jag FAN aldrig sagt ja till att följa med! Det fick jag reda på när vi redan hade bestämt att jag skulle med och hade börjat förbereda.
Jag undrar hur Ab tänkter när han bjusder med mig på en resa för att jag ska bli glad igen och komma över S, när S ska med på samma resa! HUR TÄNKER MAN DÅ?!
Och ja det stämmer att jag inte var så mycket med Ab men det hade inget med S att göra. För det första var jag med Ab helt själv i tre dagar, sen var jag med S en dag sen dagen efter var jag med Ab igen. Den kvällen började Ab och jag bråka och efter det kunde jag inte se på honom utan att bli förbannad. Det var därför jag inte ville umgås med honom.
Jag vet att Ab tror att jag var med S hela tiden för att jag är kär i honom, men det var inte därför. Bara för jag är kär i S betyder det inte att jag inte kan umgås med Ab. Jag umgicks inte med Ab för han gjorde mig förbannad!
Och det kändes inte bra för mig att jag inte umgicks med Ab. Jag hade dåligt samvete, men de gånger jag täknte vara med honom hittade han på något annat.
Fan jag blir så trött på allt detta.
Men nu är det så här: Jag vill inte vara kompis med Ab. Han vill inte vara kompis med mig. Bra varför ska vi vara kompisar när vi inte kommer överrens och desutom uppfattar situationer helt olika?

Fortsättning följer.....