Belalela

Jag har aldrig varit så förbannad på någon som har varit så nära mig i hela mitt liv. Du är inte längre än del av det. Jag ger upp, fan bete dig hur du vill. Se hur länge du kan behålla dina kompisar med den stilen du kör.

Allt handlar visst om dig? Eller? Det är i alla fall så du beter dig. Jag orkade inte böja mig för dig mer. Från början trodde jag bara det skulle vara ett vanligt bråk, att allt skulle bli som vanligt efter ett tag. Men när jag får höra att du kontaktar min kompis för att snacka om mig. Så gör man inte! Att ens dra in någon i något som den inte har att göra med... Men, men... Som sagt du måste ju få allt att vara om dig. Fine be that way.

Jag är en egen person, jag är inte din lilla docka! Du ska inte snacka om att jag är "värre än du var när du hade pojkvän"! För om du kunde se utanför din tunnelsyn hade du förstått att jag inte ens är i närheten.

Fakta:

• Du ringde inte
• Du smsade inte
• Du träffade mig inte
• Du pratade inte med mig, berättade inte saker för mig
• Du FUCKING klickade mig när jag ringde dig!

• Jag ringde
• Jag smsade flera gånger per dag
• Jag träffade dig minst en gång i veckan
• Jag pratade med dig, berättade det mesta som jag tyckte jag kunde anförtro mig till dig med
• När jag visste att jag skulle träffa honom, ringde jag dig innan (ibland pratade jag t.o.m. med dig under tiden jag var med honom) dessutom träffade jag dig vissa gånger innan
• Du fanns alltid i mitt huvud och jag tänkte hela tiden på vad jag skulle göra för att ge dig tillräckligt med uppmärksamhet

Sedan är det såhär lilla naiva, tro-allting-handlar-om-mig flicka när man älskar någon handlar allt om den, speciellt när man är nykär.

Innan var vi nära, ja. Efter jag började träffa honom var vi fortfarande det. Men du kan inte vara nummer ett för mig. Så är det bara, jag är inte dum och korkad, jag vet mycket väl vad jag håller på med och vad som händer i mitt huvud. Jag har aldrig förnekat det. Pojkvännen kommer alltid först, det är så det ska vara.

Han kommer först (på delad förstaplats med mamma) sen kommer alla andra. Ditt behov av att vara nummer ett och få all uppmärksamhet som går att få kommer väl av att du är ett bortskämt ensambarn. Jag har hela tiden vetat hur du är och jag har accepterat det. Men du gick för långt. Alla har en gräns du gick två mil över min, jag hade aldrig accepterat det från någon annan.

Jag har ändrats, ja det har jag verkligen. Det kallas mogna, utvecklas och är något som händer när man blir äldre och får nya erfarenheter.

Jag bestämmer om och vad jag vill säga om min pojkväns och mitt förhållande, du kan inte bestämma det. Att säga att du drar dig undan för jag inte vill prata om honom är bullshit! Har vi inget mer att prata om än mitt förhållande så är det lika bra att vi inte har kontakt överhuvudtaget, för då hade vi tydligen inget gemensamt.

Allt började för du kommer och säger att jag inte kommer prata med honom om att jag tycker det är jobbigt att ni skulle träffas. Som om du vet vad jag skulle säga till honom, vad vi pratar om! Du vet inte något om hur vi är och vad vi pratar om, faktum är att jag visst har pratat med honom och jag trodde till och med, i min enfald, att vi tre (m.fl.) skulle fira nyår tillsammans.

"Buhu, jag känner mig utanför när jag inte får vara med dig och din pojkvän", what in the world are you talking about?! Du bestämmer inte att du ska få träffa honom, JAG och endast jag bestämmer det.

Ändå tyckte jag det var onödigt att bråka, varför ska man bli ovänner över något som vi har olika åsikt om och ingen av oss kommer att ändra sig? Men du fortsatte att pusha och pusha, för självklart är det inte bra förrän du har fått din vilja igenom och allt är på ditt sätt.

Du säger att du ska komma på min tjejkväll, hör inte av dig, dyker inte upp, alla undrar var du är -Jag vet inte jag trodde hon skulle komma..

Alltså snälla nån..

Alltså jag kan inte fatta att detta har hänt. Att det skulle ta slut med sån här brak, men faktum är att jag inte ens saknade dig under denna månaden vi inte hade kontakt. Visst har jag tänkt på dig, jag undrade vad du gjorde på nyår, hur var din jul, men jag har inte saknat dig. Jag kände att jag är redo att släppa dig. Vi har växt ifrån varandra. Eller rättare sagt jag växte ifrån dig.