Belalela

Allt har varit så jävla bra. Jag mår bättre och bättre, lär mig mer och mer att lita på mig själv och på honom.
På att det faktiskt inte måste gå dåligt för mig hela tiden.. Att jag kan få bra karma också...
Men så här lätt väcker man tvivel hos mig, det är sjukt hur en mening kan väcka så stor eftertanke hos mig.
"-Vet du vad MN brukade säga? Att ingen kan någonsin älska mig lika mycket som hon gör."
Allt var jättebra, vi pratade i telefon. När vi skulle säga hejdå säger han:
-Jag älskar dig, min.
-aaw ja älskar dig med.
-Jag älskar dig mer..
-Nej det gör du inte, tro mig.
Då sa han det. Mitt svar var: -Jaså, men det är inte sant för jag gör det.
-Gör du?
-Ja mycket mer!
Fan det känns som en tävling och jag vill inte tävla. Jag är trött på att tävla, jag har gjjort det tillräckligt länge.
Han har hur många gånger som helst sagt att hon inte betyder något för han längre, att han inte vill ha henne han älskar mig... Och jag har trott på honom, men när han säger sånt undrar jag;
går han och tänker på allt gulligt hon har sagt till honom?
Är jag inte tillräckligt gullig mot hoonm?
Önskar han att jag var mer som henne? Att jag var hon?
Saknar han henne?
Funderar han på att two-time:a oss igen?
EN MENING
ÖVerreagerar jag? JAg vill att det ska vara en överreaktion... Jag tycker det han sa var fel och det ska jag säga till honom. Man säger inte så! Men är det verkligen normalt att börja undra allt detta?
Jag älskar honom verkligen och för första gången har jag trott att någon älskar mig tillbaka. Och inte bara han, nu känner jag det från alla de andra jag umgås med också.
Innan har jag tänkt att visst, de kanske tycker om mig men det är bara för tillfället och de kan inte älska mig.
(Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Fan jag hatar att vara/ha varit så osäker!)
Han har höjt min självkänsla genom taket. Då menar jag inte på det ytliga planet att jag faktiskt kan se att folk tycker jag är söt eller såna grejer, utan på insidan.

Jag vågar acceptera att jag kan betyda något för de som jag älskar...