Vänner
Jag sitter framför datorn, bakis och seeeg. Mamma lagar mat och Albin gör sin läxa. Det är väl ungefär en timme sedan Diya åkte härifårn.
Jag vaknade typ kvart över elva, satte på mobilen och gick på toa. När jag kommer tillbaka till mitt rum plockar jag upp mobilen för att kolla om jag har fått några sms. Det hade jag inte men precis när jag tar upp den så ringer Diya. Hon har precis lämnnhat sin pojkvän på flygplatsen.
Han ska jobba på ett kryssningsfartyg i sex månader. Usch! Jag skulle aldrig klara en sådan sak.
Iallafall, jag slänger på mig en jacka och åker in till stan för att hämta henne. Vi åker till Mölndals centrum och köper massa onödig, men god, skit. Tar bussen hem till mig och kollad epå SATC hela dagen. Mysigt.
Jag tycker så synd om den tjejen. Hon vet att hon kan höra av sig när som helst och komma (eller så kommer jag). Hon behöver be mig ens. Jag tycker man ska ställa upp.